Ökad överlevnad ökar kraven på cancerrehabilitering

Allt fler patienter överlever cancer. Allt fler behöver därför även cancerrehabilitering av god och likvärdig kvalitet. Inte bara sjukdomen påverkar patienten utan även behandlingen. Cancerrehabilitering pågår från diagnos och framåt – ibland livet ut. Nu ska ett nytt nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering bidra till att stärka rehabiliteringen genom bättre organisation, samverkan och rutiner.

Det nu reviderade nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering är ett välunderbyggt underlag för alla landsting och regioner att besluta om konkreta tillämpningar på sjukhus, mottagningar och vårdcentraler. Med förbättrade och likvärdiga strukturer och rutiner ska cancerrehabiliteringen bli mer jämlik för alla patienter, även om de geografiska och organisatoriska förutsättningarna över landet varierar.

– Dialog är det viktigaste, patienten och vårdteamet kommer tillsammans fram till vad patienten behöver. Det handlar inte om att komma tillbaka, snarare om att komma vidare. Oavsett hur det är med sjukdomen finns det alltid något som kan göra livet lite bättre, det finns inga hopplösa fall! Det säger Gunnar Eckerdal, ordförande i vårdprogramgruppen för cancerrehabilitering.

Några områden som lyfts i vårdprogrammet

• Det vårdteam som först etablerar kontakt med patienten ska kartlägga behoven i direkt dialog med patienten och den närstående. Tillsammans formulerar de en cancerrehabiliteringsplan som därefter fortlöpande följs upp och utvecklas. Kontaktsjuksköterskan har ett avgörande ansvar för att detta ska fungera.
• I de team som vårdar patienter med cancer bör det finnas kurator. Patientens kontakt med kuratorn etableras enligt rutiner för enheten.
• Smärta måste uppmärksammas på ett ordnat sätt. Effekten av insatt behandling måste utvärderas och dokumenteras på ett strukturerat sätt.
• Fysisk aktivitet har stor betydelse för att minska biverkningar, fatigue och andra symtom samt på resultatet av cancerbehandling. Det ska vara lätt för en patient att träffa fysioterapeut för information och träningsråd. Arbetsterapeuten bidrar på motsvarande sätt med råd som underlättar fysisk aktivitet och det dagliga livet.
• Lymfödem måste uppmärksammas bättre. Vårdpersonal bör utbildas, lymfterapeut bör träffa patienten för diagnostik, behandling och uppföljning. Landstingen måste skapa en struktur för detta som bättre än idag säkerställer likvärdig vård för alla patienter med cancer som utvecklar lymfödem.
• Näring och kost är synnerligen viktiga för patienter med cancer. Diagnostik och rekommendationer måste följa riktlinjer, och det måste vara enkelt för patienten att etablera kontakt med dietist enligt lokala rutiner.
• Cancer påverkar sexualiteten. Dialog om detta med det ordinarie vårdteamet förutsätter utbildning. Varje landsting måste beskriva hur patienter med särskilda behov ska få kontakt med sexolog.
• Behov av stöd och behandling vid olika former av psykisk reaktion måste tillgodoses. 
• De patienter som har minderåriga barn måste stödjas för att barnets behov så långt som möjligt ska tillgodoses.
• Primärvårdens viktiga roll för cancerrehabilitering måste beskrivas i landstingens uppdrag/beställningar.
• Landstingen måste utveckla säkra rutiner för stöd till patienter som gått igenom botande cancerbehandling som långt senare kan leda till följdsjukdomar och andra problem. Det måste för patienten vara tydligt vilken vårdenhet som kan kontaktas, även många år efter avslutad behandling.

Det tidigare vårdprogrammet från 2014 utgör nu en kunskapsbakgrund för det nya gällande vårdprogrammet. Vårdprogram och kunskapsbakgrund finns att läsa och ladda ner på cancercentrum.se.